Som nattpersonal på psykiatrisk avdelning ser jag ofta hur graden av ångest, depression och oro tenderar bli starkare när mörkret sänker sig och när omvärlden för längst har somnat.Alla som någon gång har legat ofrivillig vaken en natt, även utan att kämpa med såkallad psykisk ohälsa, vet hur mycket starkare och mer skrämmande alldagliga bekymmer visar sig just under natten.
Ibland tittar jag på Twitterflödet under dessa nätter när jag jobbar, och ser hur många kämpar en hård kamp natt efter natt.
Vill bara med detta säga att jag har stor respekt för den nattliga kampen många just nu upplever. Klockan är 03.00 och där jag nu sitter på avdelningen ser allt lugnt ut, men vad vet jag om vilka kampar som pågår just nu inne på de olika patientrummen..
Tøft av deg å jobbe natt, trur ikkje eg har klart det:)
SvaraRaderaTusen takk! Kunsten er å snu dögnet og å drikke ufattelige mengder kaffe :)
SvaraRaderaUsch ja, det känns igen :/ Förstår inte varför natten är så otroligt obehaglig! :/
SvaraRaderaJag måste säga att din blogg är bland det absolut bästa som jag har läst kring detta ämne verkligen intressant och insiktsfullt.
SvaraRaderaTack Tobias !
SvaraRadera